Det är redan mitten av maj.
Tiden springer iväg.
Det har hänt mycket sen sist.

I slutet av februari började jag jobba på Tärnsjö Garveri. Ett 6 mpnader långt vikariat.
Så jag jobbar som sadelmakare/butiksansvarig i läderhandeln på heltid nu. Riktigt roligt att kunna jobba med det man utbildat sig till på heltid.

Kommer att jobba här till och med sista augusti. Vad som händer därefter är oklart.
Har sökt en utbildning som jag hoppas, hoppas , hoppas att jag kommer in på. Det skulle vara perfekt yrke att kombinera med egenföretagandet. Så håll en timme eller för mig :)

Annars då?
Hundarna mår bra. De är med mig på jobbet varje dag. De märks att de inte är några ungtuppar längre. Så lättsamma att ha med. Det börjar märkas på Hill att han är gammal. Fortfarande pigg och glad, men har inte samma spring i benen längre.
Men det är väl rimligt när man är snart 11 år.
Bästa Hill <3
Dodi har äntligen börjat bli lite vuxen han med. Några år efter, som vanligt.
Börjar bli klok och kunna tygla sina impulser. Ibland. Bättre sent än aldrig. Lilla tervtroll <3

Hej på er!

Nu har jag lämnat in examensarbetet. It's done. Klart. Helt klart!
Känns väldigt bra. Men mycket nervöst också!

En annan grej som hänt är att jag varit på hudmottagningen i Uppsala, eftersom jag har haft hemska utslag i tre månader nu.
Guttat Psoriasis it is.

Det är alltså en kronisk hudsjukdom.
Så nu har jag börjat med ljusbehandling och kommer göra det tills utslagen är borta.

I bästa fall kommer utslagen försvinna helt och hålla sig borta i flera år.
Men de kommer förmodligen komma tillbaka i samband med att immunförsvaret blir nedsatt...

Så, så var det med det!

KFÖn är över. Det var en helt okej övning. Men jag lyckades alltid vara på fel plats när det blev action.
Så jag slapp mycket vård i alla fall!

Annars då?
5 veckor kvar i skolan.
Har monterat ihop examensarbete idag.
Så, nu är det bara ritningar kvar. Sen är det klart. Crazy!

Igår var jag och ett gäng från skolan på Läderkurs. En man som jobbat på garveriet i väääääldigt många år håller kurs i garvning. Väldigt intressant.
Dags i morgon igen.

Nina kom hem igår efter en vecka i Danmark.
Hon tyckte det var mörkt. Och vips så var alla adventsljusstakar uppe.

Jag och hundarna var öö utflykt med Mette i lördags. Riktigt fin dag.

Jag håller på att lära mig stå på händer.
Det går la bra!

Ha en fin kväll!

Har skrivit en to-do-list:

5 punkter som vilken annan dag som helst hade bockats av på en eftermiddag.
Men inte idag...

Har ont i halsen igen.
Tror det är examen-stress som bråkar med mig. Stressen över själva arbetet är väl egentligen inte stor. Men allt runt omkring.
Fippla på i huset så jag kan börja flytta saker, hyra släp och rådda med bilar som har dragkrok, bärhjälp, flyttstädning. Hitta jobb eller köra igång eget 100% på en gång?

Osv osv osv....

Måste göra en chicklista på livet i stort också tror jag. Så jag kan koncentrera mig på en sak i taget.

Bara tre veckor kvar i Edsbyn.
Det går för fort!

Har hunnit med en hel del. Bland annat sprungit blodomloppet med mamma. 5 km- 38,18 min. I 26 graders värme. Woopwoop!

Varit hem och hälsar på i fjärn. Ätit med mamma och pappa på sjömärket.

Hängt med Sandra. Pysslat med hundar och hästar.

I morgon ska jag vara hästskötare när Siw ska tävla. Dressyrtävlingar it is! Ska bli roligt.

På återseende :)

Igår morse när jag var ute och promenade med hundarna mötte jag många, många bilar med släp.
Och en helikopter.

Det var två samefamiljer som skulle driva sina 1000-1500 renar till Görvik för att övernatta. För att idag fortsätta söderut.

De som vi bor hos hjälpte till med logistiken. Så det har stått en massa skotrar här på gården inatt.

I morse när jag kom tillbaka från morgonpromenaden var det full fart här på gården. Skotrar rankades, flera skotrar kom på släp och lastades av, renarnas foder lastades på en skoter osv.. Full fart.
Jag gick runt och kikade och blev helt exalterad. Ville också åka med på någon skoter, haha.

Pratade med vår hyresvärd. Och hon sa "Vi har en arbetsuppgift idag, så jag kommer och hämtar er i verkstaden när det är dags"
Gissa om jag blev glad!!!!

Vi fick inte åka med på någon skoter, såklart, men vi fick stå på en väg som renarna skulle korsa, och se till att de inte började följa vägen istället för att springa vidare i skoterspåret.

Det var sååååå häftigt!

1000-1500 renar som sprang förbi på 3 minuter. Fick allt på film.
Är helt fascinerad och vill se mer....

Hoppas jag får chansen att göra det en vacker dag :)

Har suttit och kollat igenom min statistik på här på bloggen, bara för skojs skull.
Jag har ju inga ambitioner med den här bloggen. Började blogga för att ha nån sorts träningsdagbok för hundträningen, det spårade sanbbt ur och allt vardagligt hamnade här också.
2010 startade jag den här bloggen.

2012 gjorde jag militärutbildning och 2013 flyttade jag till Stockholm.
Jag hade en tanke då att jag skulle skriva här så att nära och kära fick ta del av min vardag, eftersom jag bodde så långt borta.

2015 hade bloggen en pik. Jag hade som mest 357 besökare på en månad.
357?! Vad i hela världen tänker jag nu, såhär i efterhand. Vilka var alla?! Det är ju lite läskigt.
357 olika människor.

Började fundera vad jag gjorde 2015 som gjorde att så många ville läsa. Vad gjorde jag egentligen...
hm.. jo just ja. Det var det året jag började på Grönlunds och tog C, CE, hjullastare, truck, adr och YKB.
Meeeen...jag tvivlar på att en hel hög människor hittade hit pga det.
Vad hände mer?
Jo, just ja. Jag drev ju ett sommarecafé med Sebbe. Men vad tusan, det kan ju inte heller ha varit det...?
Sen då?
Jag kom in på sadelmakeriskolan. Men...nej...?
Vad gjorde mer?
Jag gjorde klart det sista på grönlunds. Fick utbildning i Arbete på väg bland annat...
Men mellan November och januari då?
Då...hade jag ett jobb som jag är så tacksam över att jag fick. På ett ställe där min lilla rosa bubbla brutalt krossades och världen blev mindre. Jag fick se med mina egna ögon hur krig förstör och hur jävla illa människor påverkas av det.
Att se på nyheterna hur människor flyr över haven, eller dör på vägen, har aldrig sjunkit in i min skalle. Det har liksom aldrig varit på riktigt. Men tack vare det jobbet fick jag en helt annan syn på det hela. Det är på riktigt. Det är inte bara bilder på TV:n längre.
Jag fick ta del av berättelser som är för hemska för att vara på riktigt. Men det ÄR påriktigt.
Jag är så glad att jag fick den erfarenheten. Kommer alltid vara tacksam.

Nej, ingen av ovannämnda saker för sig.
Men alla tillsammans.
Det var allt ett hektiskt år. 
Jag träffade så galet mycket människor, överallt ifrån.  

Vart ville jag komma med detta?
Ingen särskilds stans.
Det bara spann iväg i mitt huvud och det är alltid bra att reflektra över saker och ting.

2015 alltså. Året bloggen pikade.
Det är snart 3 år sedan.
Kan ni förstå det?!
3 år ?!

Det kan i alla fall inte jag förstå.