Direktlänk till inlägg 1 juli 2016
I söndags skrev jag om ett gnälligt sällskap bakom oss i kön till incheckningen.
För att göra en lång historia kort:
Bagagebandet var trasigt vid incheckningen, så flygplatspersonalen ropade fram alla som skulle resa till Stockholm. Kön började sakta med säkert röra på sig. Jag tog der lugnt, ville inte trängas. Men gnällkärringen bakom mig hade såååå bråttom att hon gick rätt in i min rygg samtidigt som hon sa: "excuse me, am going to Stockholm"
Jag som blev hemskt irriterad av hennes knuffade svarade irriterat "det ska jag med."
Varpå hon kom av sig och snällt följde efter utan att trängas.
Det blev kö och lite väntetid igen medan de första checkade in. När kön började röra sig framåt igen så gick kärringen in i mig EN GÅNG TILL. För att tränga sig före.
Jag, som redan var måttligt irriterad av kärringen beteende, såg rött.
"men nu får du väl för fan lugna ned dig, vi ska alla på samma plan."
Men kärringen försvarar sig med att hon redan har checkat in och tycker därmed att hon kan bete sig som skit.
Det slutar med att jag är förbannad som tusan. Man går inte in i folk och man tränger sig inte i köer och man beter sig inte som skit mot andra människor.
Men denhär kärringen gjorde det. Hon tränade sig förbi 7 personer i kön. Det var inte bara jag som blev irriterad av hennes hemskt nonchalanta sätt.
But we all know that karma is a bitch.
När vi har landat på Arlanda och står och väntar på bagaget så ser vi återigen kärringen. Hon står med näsan i vädret och beter sig lika illa som förut.
Vi står där och ser väska efter väska rulla ut på bandet. Det kom ut en stor silvrig väska som man ser är helt trasig, de som fraktade väskan från flygplatserna har dragit ett rött band runt väskan för att allt innehåll inte ska ramla ut.
Och vem står bestört och stirrar på väskan...
Vem tar väskan från bandet, högröd i ansiktet.
Jo, den hemskt otrevliga gnällkärringen.
Så hemskt komiskt. Vi skrattade länge åt det hela i bilen påväg hem.
Karma is a bitch.
And I love it!