Direktlänk till inlägg 1 maj 2016
Nu är jag hemma med resten av flocken, bara Duffykatt som saknas. Hon har nog inte märkt att vi kommit hem än.
Helgen har gått alldeles för fort. Som vanligt!
Vad har jag då tagit med mig hem från kursen?
Jo, när jag tränar med Diriki är allt svart eller vitt. Grått är ingenting för oss, över huvudtaget. Jag ska vara tydlig, övertydlig. Och, jag ska inte släppa igenom fel. Ni vet när man gör en "äsch, sådär skulle det inte se ut. Aja, vi gör rätt nästa gång." Sånt fungerar inte. Jag måste ta tag i problemet på en gång, alltid. Jag har även tagit med mig att jag kan ställa högre krav nu. Både på hunden men framförallt på mig själv.
Jag ska våga lita på Diddan och jag ska gå vidare i vår träning. Det är dags att hoppa ut från boet. Prova vingarna.
Bara tanken gör mig skräckslagen.
Men tävlingsmänniskan i mig vaknar också.
Klart som fan vi ska klara detta!
Jag har även lite kelpieskrutt-tankar.
Hill körde ett skyddspass i går. Ett helt grymt sådant. Han är ett litet monster med attityd för tio. Helt otrolig!!!!
Förutom skyddet fick han även ett pass idag på lydnadsplanen. Hopp, ställande, läggande och inkallning körde vi och i våra mått mätt gick det helt utmärkt!
Hans motivation var på topp och jag kände att vi har mycket kvar att ge. Kanske till och med ett LP1?!
Vi får la se!
Men jag vill i alla fall starta en tävling med min lilla bruna. Det kan bli riktigt roligt!
Det var den helgen.
Nu är det dags att fokusera på närmsta veckan. Två och en halv skoldag, sedan bär det av norrut. Träning på nygamla platser och även helt nya platser. Kommer bli kanon.
På återseende!