Befinner mig just nu i Vallentuna.
Kikar på NM i IPO och hejar på svenskarna!

Sitter på tunnelbanan och ska snart möta upp en kompis. Tjejkväll it is!

Längesedan jag rörde mig i Stockholm ensam. Eller ja. Överhuvudtaget!
Ovant.

Trivs bättre med sällskap måste jag säga.

Godmorgon på er!

Jag är just nu i vår lägenhet på Lidingö.
Jag har precis rastat hundarna.

Att rasta hundarna är inte "bara" när man bor på det här stället. Så fort jag går utanför dörren, ut till korridoren som leder mot entrén i lägenhetshuset, så måste jag redan där ha 100% koll på min omgivning.
utanför entrén är kollen 110%.
Mina ögon sveper fram och tillbaka oräkneliga gånger under en promenad. Jag spanar efter "faror" som kan finnas i närheten. Tillexempel: hundar, kopplade och okopplade, barn, vuxna. Förut ingick även trafiken i mitt spanande, eftersom Diddan (innan vi flyttade till Stockholm) kunde göra utfall mot fordon som lät konstigt i hans öron. Typ trimmade mopeder och dylik. När vi flyttade hit försvann de utfallen väldigt fort.

Idag är det framförallt barn och hundar jag håller extra koll på. Hundar av den uppenbara anledningen: hundägarna är 9 av 10 gånger, i mina ögon, alldeles för oförsiktiga med sina hundar. De släpper fram sin hund till främmande hundar i tid och otid, även när de möter ekipage som mig och Diddan. Jag och Diddan som går så långt åt sidan som möjligt för att visa att jag inte är intresserad av att låta min hund hälsa på den mötandes. Enkel ekvation tycker jag. Ett ekipage går så långt ifrån mig som möjligt..."hmm...jag ska nog låta flexikopplet löpa så långt det går så att min hund når den främmande hunden som står på andra sidan diket."
Det är Lidingö hundägare för mig. Det är dem man träffar varje dag när man är ute och går.

Barn håller jag extra koll på också. Av den enkla anledningen att barn är impulsiva och många barn får inte lära sig av sina föräldrar att inte rusa fram till hundar och klappa fem. Jag låter aldrig barn hälsa på mina hundar. Inte ens på Hill som är van vid barn och gillar dem. Jag vill helt enkelt inte riskera att någonting händer, jag vill inte ha det på mitt ansvar.
Därför säger jag alltid Nej när barn frågar om de får klappa hunden.


Jag spanar som sagt oavbrutet efter barn och hundar. Barn och kopplade hundar är oftast enkla att hantera.
Men de okopplade hundarna. De ger mig problem med hjärtat...
9 av 10 gånger har ägaren ingen som helst lydnad på sin hund. Hunden kommer rusande emot oss. Diriki gör utfall. För Diriki är lika obekväm som mig med att det kommer en främmande och rusar emot oss. På sätt och vis är det bra att Diddan säger ifrån. För oftast stannar hundarna i och med det.
Men för mig är det sjukt svårt att veta hur jag ska hantera situationen.
Jag kan inte göra någonting fysiskt för att få stopp på den främmande hunden, förutom att möjligtvis skrika "nej" eller liknande. Men om jag gör det så skriker Diriki ikapp med mig. Med all rätt. Det ÄR en obehaglig situation. Det värsta scenariot är att det blir slagsmål mellan hundarna. Att någon av dem skadar sig. Det får inte hända.
Men folk envisas med att ha hundarna lösa, trots att hunden inte har ett dugg respekt för sin ägare och skiter fullständigt i både inkallningsord och förbudsord.

Där har ni mig.
Letar och letar efter faror under promenader. Att gå på spänn i 15-20 min fungerar. Att gå en långpromenad på 1,5 timme med samma uppsikt, det är typ omöjligt. Man orkar inte vara koncentrerad som en hök i en och en halv timme.

Idag ruttnade jag på det hela.
Jag gick ut, fortfarande med koll på omgivningen, men med mer "fuck it"-känsla.
Oj så skönt det var.
Vi fick ett hundmöte, på långt håll visserligen, but still.
En gammal dam med rullator, som har en tax som gör utfall tio gånger värre än Diddan. Taxen är överviktig, damen liten. Varenda gång jag mött dem förut har jag varit livrädd att damen ska tappa sin arga tax.
Men inte idag. Taxen såg oss, gjorde ingenting. Damen såg oss, och då, när damen blev medveten om oss, så gick taxen upp i varv och började de sedvanliga utfallen.
En spegelbild av mig och Diddan skulle jag tro.
Den där tusendelssekunden när jag glömmer att andas...det är den som startar allt.
Det har jag vetat länge, men i den här situationen blev det så himla uppenbart. Jag skrattade lite inombords åt mig själv. Jag vet så väl om att det oftast är jag som startar det hela genom att skippa ett andetag.

Gick vidare och ägnade en stund vardera åt varje hund. Knöt fast Diddan i en lyktstolpe ovh tränade med Hill. Bytte hund, tränade med Diddan. Och promenerade hem igen.

Jag hår in i entrén. Ska gå in i korridoren. Där står en liten kille på 4-5 år och hans pappa.
Fortsätter med "fuck it"-tänket. Går tillbaka till hallen och väntar snällt på att de ska gå vidare.
Vill inte utmana ödet och passera ett barn i en korridor så smal att jag når båda väggarna om jag sträcker ut armarna. Där går gränsen.
Jag står och väntar, de kommer....och pappan ska hämta någonting i nyckelskåpet bakom mig.
Barnet säger "åååh, hundaaaaaar". Jag dör lite inombords, eftersom jag inte kan röra mig i någon riktning. Vi står i ett hörn och nyckelskåpet som pappan ska till är alldeles bredvid mig. Pappan hämtar det han ska ha. Och tappar nyckeln bredvid mig. Framför Diddan. En främmande man böjer sig ned mitt framför Diddan. Så nära att han säkert nuddade Diddan. Barnet står framför och är påväg fram. Hill kliver fram två steg mot barnet och kollar på honom med sina gula skarpa ögon och barnet backar.
Diddan slickar sig om munnen och tittar bort från mannen som står i princip nos mot nos med honom.

Far och son går åt sitt håll. Jag går åt mitt.
Ingenting hände. Trots att det verkligen var som upplagt för en rad incidenter.
Jag kände att jag ville sluta andas. Jag ville bara sjunka genom jorden och inte vara där.
Men jag tvingades ta tag i situationen och gjorde det bästa utav den.

Jag dansade av lycka när jag väl kommit in i lägenheten. För det dör var en extrem händelse i min värld.
En sån där "det här händer bara inte"-skräck som blev så jävla bra.

Det var min halvtimmes promenad med träning i morse.

Godkväll på er!
Sitter i soffan hemma på Lidingö och läser.
I förmiddags var jag och Sebbe till biblioteket och fixade lånekort. Åkte hem, letade reda på "Blondinbella"s böcker och laddade ned två av dem. Avslutade economista för en timme sedan och har läst Egoboost sen dess.

Det finns många delade meningar om blondinbella. Själv tycker jag att hon är en otroligt inspirerande person. Hon har jobbat stenhårt för att ta sig dit hon är idag, och vem kan låta bli att drömma stora drömmar när man läser om hennes resa. Vilka möjligheter det finns om man bara vill. Har skrivit ned en massa smarta tips , från Economista, och ska sätta mig ned och ta tag i min ekonomi nu. Jag ser till och med fram emot att ta tag i den efter att ha läst boken.
Ska läsa på mer om aktier också, men det projektet kommer längre fram.
Tack Isabella! :)

I morgon ska jag åka till Vallentuna. Det är Nordiska Mästerskapen i bruks och IPO. Det ska bli spännande! Men mer om det i morgon.
Jag ska läsa vidare nu. Ha det fint!
Sovgott :)

Har kommit på ett till "måste" idag.
Jag ska ta med mig Sebbe och gå till biblioteket, vi ska skaffa lånekort har jag bestämt.
E-böcker och e-ljudböcker är ju så smidigt. Och väldigt praktiskt med en ljudbok när man kör mycket bil fram och tillbaka mellan hemmen.

Det blir dagens göra!

Sitter just nu på verkstaden och väntar på att bilen ska bli klar. Hämtade den igår, men när jag kom hem och kollade kvittot så såg jag att de hade glömt att göra framhjulsinställning.
Och eftersom vi har helt nya däck kändes der dumt att inte ringa och kolla upp det hela.

Verkstaden hade helt enkelt glömt att göra den, så jag fick åka hit idag så ordnar dem der på en gång. För halva priset.
Väldigt bra tycker jag, att de sänker priset när de glömt bort att göra allt.
Cred till dem!

Så nu har jag snart en klar bil.
Alla fyra tvåor åtgärdade samt kamremmen och vattenpumpen bytt. Hoppas den rullar många mil till nu :)

Annars då?
Hem och äta frukost och sedan gå en promenad med hundarna. Resten av dagen kommer ägnas åt teoriplugg och hundarna. Bra dag, förhoppningsvis.

Att börja dagen med att baka bröd och äta det till frukost...
Behöver jag säga mer?!
Lööövly!

Ska snart ta tag i livet och plugga lite.
Läsa om bruttovikter, kopplingar osv.
Önska mig lycka till!
Lycka till med att hitta nånting som motiverar mig alltså, för jag vill kunna köra. Allt runt omkring är inte lika intressant.

Hundarna ska få sig en omgång träning var också. Framåtsändande ska jag prova med båda hundarna...Men sen vet jag inte riktigt vad vi ska träna på.
Ska läsa anteckningar från helgens IPO-läger och klura på det en stund.

Hej hej!

Nu står vi på parkeringen och väntat på husse!