Direktlänk till inlägg 2 september 2015
När man går in i stallet är det som om man blir tio år igen. Glädje, förväntan och lite pirr i magen över vad som komma skall.
Sista stegen fram emot anslagstavlan blir omedvetet lite snabbare än de innan.
För det är på anslagstavlan man läser vilken häst man kommer genomföra dagens pass med.
Idag var det Cecily.
En connemara ponny som jag ridit lektion på förut, för länge sedan. Två och ett halvt år sedan för att vara mer exakt.
Cecily och jag är kompisar.
Vi hade dock många diskussioner under dagens ridpass. Mestadels handlade det om vilket tempo vi skulle hålla, men även om hur hårt vi skulle jobba. Jag vann diskussionerna. Men på någon konstigt sätt känns det som hon vann ändå. För när lektionen var slut var jag alldels svettig. Men Cecily var inte det minsta svettig.
Jaja, jag får jobba ännu hårdare nästa gång.
Här är Cecily:
Fin och väldigt snäll ponny.
På fredag ska jag rida igen. Fast inte lektion.
Ska rida stora Ballada ut i skogen. Ska bli roligt! Längtar.
Nu är det dags att sussa.
I morgon ska jag och hundarna på äventyr, mer om det i morgon.
Sovgott alla!