Direktlänk till inlägg 1 augusti 2015
Som sagt, min kropp är inte vad den vore vara just nu. Så jag är hemma från jobbet och vilarjärnet...
Hundarna vilar med mig. Jag är sååååå rastlös, men vi har det trots det ganska mysigt.
Det är tur att min familj finns nära och hjälper till. Annars hade Sebbe slitit ihjäl sig och caféet gå dåligt.
Och Sebbe...
Han är så himla duktig. Och jag är så glad att han kommit in på utbildningen han vill gå. Jag hoppas att han kommer att trivas och att han kan jobba med vad han vill när han pluggat klart. Han förtjänar det så mycket. Med det drivet han har, kan hav gå hur långt som helst. Bästa, bästa Sebbe!
min fina...