Direktlänk till inlägg 10 november 2013
Godkväll i stugan!
Vilken slödag!
Jag och Diriki har legat och slöat, gått promenad, slöat lite till och gått på promenad igen.
Så har dagen sett ut i stort sett.
Nu på kvällssidan gick jag faktiskt och handla också. Mat för i morgon och i övermorgon.
Och en kvällspromenad efter det.
Det är här malarna kommer in i bilden.
Som ni kanske såg i vintras så la jag upp bilder på Diriki och skrev om när han fångar snöflingor.
Så fort det börjar snöa springer han mer på två ben än på fyra för att fånga snöflingorna.
Idag gjorde han något liknande....
Det flyger nämligen malar, väldigt många, nära backen. Jag antar att det beror på att backen fortfarande är varmare än luften. MEN i alla fall.. så har Dodan fått för sig att malarna är hemskt roliga att jaga och fånga.
De är ju mycket roligare än snö, eftersom de inte smälter när han fångar dem så kan han bara gapa så det flyger iväg. Så kan han fånga den IGEN! Jippiee...
Behöver jag säga hur många gånger han hållit på att rycka min axel ur led under maljakten?
I alla fall...
Nu på kvällspromenaden tränade vi lydnad. Han var superkoncentrerad och trots att det passerade en hund ganska nära oss så slängde han bara ett snabbt öga på den och sen fortsatte han med det vi höll på med.
Hur duktig som helst!
Vi tränade stabiliteten i hans läggande och ställande under gång. Han vill gärna sätta sig upp i förväg samt ta ett litet kliv framåt när han ska stå still.... Men vi nötte tills det satt.
Åter till malarna!
När vi lydnadstränat färdigt och var påväg hem så såg jag malen FÖRE Diddan...
"NEJ" sa jag bestämt och Diddan vek blicken från malen och gick rakt fram utan att rycka eller jaga.
Wihoo...
Att jag fick jobbet på Ica är guld värt! Jag behöver varken ha dodan på dagis eller ha hundvakt. Jag går hem på rasterna, promenerar, aktiverar och tränar med honom.
Vi har fått så bra kontakt och allt börjar falla på plats.
Visst har vi dåliga dagar när alla hundar vi möter från utskällningar, MEN vi har också riktigt bra dagar när vi passerar massor av hundar och Diriki bara kollar på mig eller på något helt annat.
Han äter även upp varje mål han får på en gång, han har ro att kasta i sig maten trots att jag springer runt och fixar.
Nu väntar vi bara på Hille, sen är allt precis som jag vill ha det!
När jag var liten drömde jag om att bli ryttare och jag tyckte att militär vore häftigt.
Nu har jag provat det.
När jag väl var där började jag drömma om att ha ett jobb som fungerar när man har hund.
Nu har jag det!
För tillfället har jag bara ett mål och det är att få hem sisa delen av min flock, Hille.
Jag har inget som stoppar mig egentligen. Men jag har inte bråttom ändå, jag vet att Hille stortrivs där han är nu!
Det var om malar och lite andra tankar så här på kvällskvisten....
Ha en himla bra kväll!