Direktlänk till inlägg 26 mars 2013
Diriki går lugnt och snällt vid min sida.
Helt plötsligt kastar han sig framåt och "skriker". Det är inte en kotte i närheten, inte ens fåglar....
Efter en halv sekund inser jag att det är statyn han skäller på. Knashund.
Vem vet....statyn kan ju faktiskt attackera när man som minst anar det. :)
Nu har vi vilat hos farmor en stund. Dags för del tre av miljöträning i stan :)