Direktlänk till inlägg 1 februari 2012
Idag är en sån där dag när jag saknar handbollen otroligt mycket.
Jag saknar bussresorna på väg till matcherna, och hemresorna när alla var övertrötta efter matcherna och helt galna. "Domino!!!" minns jag tydligt. Domino i bussen med oss tjejer som domino-brickor.
Allsång i bussen blev det nästan alltid på vägen hem.
Sundsvalls-cup, årets höjdpunkt, saknar jag också. Ränna runt på lektarna i Nordichallen, spela matcher, gå vidare i cupen, åka ut, skador till höger och vänster. Jag saknar allt.
Men just idag saknar jag spelet allra mest.
Att komma fri mot målvakten, le kaxigt och dra iväg ett skott som går rätt i krysset.
Eller göra en snygg skottfint och bara slinka förbi halva försvaret utan problem.
Eller falla hårdare i backen än nödvändigt för att få straffkast.
eller bara ilskan som får en att orka springa oavbrutet en hel match.
Att vara så trött att man bara vill spy men ändå fortsätta spela....
Saknar....som tusan.