Direktlänk till inlägg 13 april 2011
Idag efter skolan insåg jag en sak...
När Fari var yngre, och jag inte hade någon liten Hill, brukade jag vara ute ofta med Fari och bara busa.
Kasta iväg leksaker och byta dem mot godis eller en annan leksak. Det är ju hur roligt som helst för både mig och hunden. Bra konditionsträning för hunden också, eftersom jag kan kasta ganska långt.
Men av någon konstig anledning har jag aldrig busat på det viset med Hill.
Jag kom på det idag när jag och Hill var ute på promenad. Jag hade två leksaker med mig och på vår lilla grusväg som vi måste gå på för att komma hem släppte jag lös Hill och sulade iväg första bollen. Han sprang efter i 190 och sen tvärstannade han vid bollen.
När jag sedan tog upp boll nummer två såg han jätteförvirrad ut.
"Vad gör du matte? Jag har ju redan en boll?"
Han förstod ingenting...och min roliga lek blev bara total förvirring för lilleHill. Även fast jag försökte och försökte så såg inte Hill någonting roligt med det hela.
Så...Det slutade med att vi lekte som vanligt. Dvs. Hill sprang runt med sin boll jag gick och tänkte på annat...
Suck...